tisdag 8 april 2008

Min vän Yasser


Genom schacket har jag råkat ut för en och annan bullrig, oärlig, själsligt förkrympt människa. Tack och lov har jag träffat desto fler ärliga, ödmjuka, intressanta, inspirerande, allmänt goda personer. Till de hjärtegoda räknar jag min vän Yasser Seirawan.

Vår vänskap började 1979 då jag bjöd in Yasser till Schacknytts jubileumsturnering, den första GM-turneringen i Malmö. Ungefär 300 prenumeranter la en hundring var och möjliggjorde därigenom turneringen. När såg man förr eller senare ett evenemang av det slaget med 300 sponsorer? Var och en av dem fick sedan ett numrerat ex av turneringsboken som tack. Det som fick mig att bjuda in Yasser var att han då var nybliven juniorvärldsmästare. Han inkvarterades hemma hos mig och min sambo på Kristianstadsgatan, och sedan dess har vi hållit kontakten.

I VM-matchen i Merano 1981 var Yasser sekundant åt Viktor Kortchnoi. Det gav mig en unik inblick i utmanarens läger och allt politiskt spel runt den match som blev en av grundstenarna i musikalen Chess. Den matchen är en av mina största upplevelser. Det är från Merano bilden ovan är hämtad. Yasser spelade tennis med stormästarkollegan Robert Byrne, då som nu schackskribent i The New York Times. När jag ville ta en bild på dem så poserade de som synes med förtjusning.

Ett av mina finaste minnen är från en turnering i London 1982. När Yasser hade besegrat dåvarande världsmästaren Anatolij Karpov omringades han av massmedierna i pressrummet. Alla ville ha hans förklaring till vad som hade hänt. Jag höll mig i utkanten. När Yasser fick syn på mig lämnade han övriga, kom fram och undrade om han fick bjuda på middag på en bättre italiensk restaurang. Han ville visa mig partiet mot Karpov över en bit mat. Ett par veckor senare fick jag partiet av honom utförligt kommenterat med ensamrätt för min tidskrift, det vill säga Schacknytt. Det fanns amerikanska schacktidskrifter som också ville ha dessa kommentarer, men Yasser förklarade att de var gjorda speciellt för Lars. En sådan människa måste man älska.

När Yasser spelade med i världscupturneringen i Skellefteå 1989 (Karpov vann med Kasparov på andra och Yasser på fjärde plats) och Haningeturneringen 1990 (Ny vinst mot Karpov och turneringsseger) så ingick en veckas förberedelser i Malmö. Han var då bosatt i Seattle och behövde lite tid för dygnsomställningen. Det blev mycket långpromenader vid Ribban och lite tennis. Avkoppling och stimulerande samtal.

Yasser bor sedan ett antal år tillbaka i Amsterdam tillsammans med hustrun Yvette, och där jag har besökt honom ett par gånger. Senast i höstas. Då passade Calle Erlandsson på att ta en bild på oss – se nedan. Jag är mycket glad att jag lärde känna Yasser för snart trettio år sedan.