måndag 11 juli 2011

Axel Smith segrade i Oslo

Axel Smith gjorde succédebut i Norgemästerskapet. Foto: Calle Erlandsson

Hemkommen från Bornholm noterar jag att det var två LASK-spelare som svarade för helgens största svenska glädjeämnen på schackscenerna. (Man skulle också kunna räkna in Pia Cramlings och Emanuel Bergs poängplockning i grekiska lagmästerskapet där de på de sju ronderna tog 6,5 respektive 5,5 poäng.)

För det första: Axel Smith segrade i Norgemästerskapet efter särskiljning. Han delade förstapriset med Frode Elsness och Berge Østenstad, två spelare som la smolk i Axels glädjebägare genom att besegra honom i slutronderna och därigenom förstörde möjligheterna till en GM-inteckning för Axel.

För det andra: Mladen Gajic öppnade turneringen i Paracin med att besegra topprankade stormästaren Branko Damljanovic. Hög wow-faktor.

Mladen Gajic – Branko Damljanovic
Vit drar



Här finns det läckra 30.Sc7!!. Det skymtar en matt på e8, så 30...Lxc7, 30...Txc7 eller 30...Lxa3 faller på 31.Lxc6. Efter 30...Lxe4 31.Txe4 Lxa3 32.Te8+ Tf8 33.Txf8+ Lxf8 34.Sxa8 vinner vit lätt. Med sitt nästa drag kastar Mladen i alla fall inte bort sin fördel.
30.b4 Lg3 31.Ta2 Sd6 32.b5 Ld7 33.Kg2 Sxe4?
Efter 33...Te8 34.fxg3 Txe4 35.Txe4 Sxe4 36.Te2 har vit fördel, men det hade varit möjligt för svart att kämpa på. Haken med partidraget är inte lätt att se i förstone, och kanske var spelarna nu i tidsnöd.
34.Txe4


En åtminstone för vit lustig ställning: svartfältaren har inte ett enda vettigt reträttfält. Efter 34...Lb8 35.Lb4 finns det inte något hållbart försvar mot hotet Sxb6.
34...Lf5 35.Te7
Det är en av dessa ställningar där det bara stämmer för vit. Efter avslaget på e7 hänger båda löparna. Resten är spel mot ett mål.
35...Txe7 36.Sxe7 Ld3 37.Kxg3 Lxc4 38.Tb2 Td8 39.Tb4 Lf1 40.Lb2 h6 41.Tg4 Td3+ 42.f3 Td2 43.Lxg7+ Kh7 44.Kf4 h5 45.Tg5 Tg2 46.Txg2 Lxg2 47.Ld4 Lf1 48.Sc8 Lxb5 49.Sxa7 Ld7 50.h4 b5 51.Ke4 uppg.

Som framgår av resultatredovisningen – länk under Aktuella turneringar i den oumbärliga högerspalten – blev uppföljningen i andra och tredje ronden inte den bästa.

* * * * *

Jag åkte till Bornholm med den hemliga planen att ha flyt och vinna turneringen. Aptiten har växt efter min turneringscomeback i Lido Adriano. Med den inställningen nobbade jag två remianbud i första partiet varpå jag konstruerade en hjälpmatt. Problemvännerna kan möjligen ha något utbyte av det partislutet, men för egen del drabbades jag bara av den stora ledan. Resten av fredagskvällen ägnades åt självömkan, något som jag bara tillåter mig när jag har klantat till det i ett schackparti. Då känns det på något vis legitimt att ägna sig åt låga känslor.

Det här var en weekendturnering med dubbelronder lördag och söndag. Lördagen var i grymmaste laget. På förmiddagsronden satt jag och kämpade i fem timmar och sedan blev det 25 minuters paus till partiet mot topprankade Rune Andersen. Där blev det också nästan fem timmars hård kamp. På 25 minuter fanns det inte tid att bege sig till något lunchställe och koppla av. Det blev ett par mackor i turneringskantinen och sedan på det igen. Det blev tio timmar i en källarlokal alltmedan solen sken utanför.

Söndagen blev betydligt behagligare. I förmiddagsronden en snabb remi med Sten Bernhardsson och sedan slog vi följe till fiskrökeriet i Hasle. Den rögade ålen var slut men det gick nästan lika bra med rögad lax. Därtill havsdoft och solsken. Det här är i mitt tycke en absolut nödvändig del av en schackturnering. Efter en lyckad lunch avslutade jag med en vinst. Det blev en delad andraplats efter Rune Andersen. Poängmässigt kan jag väl vara nöjd, men partiernas kvalité är inte mycket att yvas över. I de fem partierna spelade jag inte något drag som förtjänar ett utropstecken och det finns inte någon publiceringsbar diagramställning. Det är kanske essensen i en komprimerad weekendturnering: men ska plocka poäng, vara nöjd med det och vara beredd att försaka själslig avkoppling.

Söndagen avslutades med en service som ingen annan turneringsarrangör i världen kan erbjuda. Jag fick bilskjuts från spellokalen i Rønne till bostaden i Malmö av Verner Christensen (som sedan skulle vidare över Öresundsbron). Tack Verner! (som liksom många andra danskar läser min blogg)