lördag 22 september 2012

GP-turneringen i London – del 1

Boris Gelfand var första rondens ende vinnare i London. Foto: Chess-news.ru

Boris Gelfand tycks ha återhämtat sig bra efter äventyret i Moskva. I första ronden i London fick han användning för sina förberedelser inför VM-matchen mot Vishy Anand. Mot Hikaru Nakamura uppstod en variant i Sicilianskt som också uppkom i ett av VM-partierna. Gelfand tycktes ha läget under kontroll från början till slut. En rätt säker etta.

Övriga partier slutade remi. Reserven Michael Adams pressade Wang Hao, men kinesen visade att han kände till ett standardrecept på remi i det tornslutspel som uppstod.

Wang Hao – Michael Adams
Svart drar


Vid korrekt spel har svart ingen glädje av merbonden.
68...a2 69.Txa2 f3+ 70.Kg1 Kg3 71.h7 Txh7


72.Tg2+! fxg2 patt

Samtliga partier genomspelbara (fast länk under Aktuella partier i d.o.h.).

* * * * *

Lunch med Stellan på Laziza, ditlockad av Sydsvenskans matskribent Bong. Prisvärt. Kvällsutflykt med Calle till det så kallade utlandet – Skovbo GM i Borup (mer om det senare). Libanesisk köttgryta med läckra pjäsflytt till dessert. En bra fredag.

* * * * *

ANDRÉ NILSSON:
Nästa helg spelar vi Västerås Open och lilla Västerås Open (upp till 1600 i rating). Anmälningarna har rullat in på löpande band och det blir ett nytt deltagarrekord! I skrivande stund har 261 spelare anmält sig (186 + 75) vilket betyder att vi snart nosar Politiken Cup i hälarna när det gäller vilken öppen turnering som är störst i Norden. Det går bra att efteranmäla sig fram till tisdag utan extra kostnad. Därefter är det betalning på plats som gäller, vilket kostar 50 kr extra.

* * * * *

Memorandum

NICLAS HEDIN:
Affischen, som för över trettio år sedan satt på anslagstavlan i Skarpängskolan, fångade mitt intresse. Den var lila, blå, vit och svart. Den visade en svart springare i profil och stora bokstäver förkunnade: SCHACK. Nedan ett kort meddelande från Täby Schackklubb, ett telefonnummer och ett namn: Hans Svedbark. Vi var ett gäng sjundeklassare som redan ägnade rasterna åt schack som nappade på förslaget. På klubben möttes vi av Hasse, som vi alla skulle komma att kalla honom. Det började sakta med juniorträning en gång i veckan men utökades snabbt till två och tre gånger i veckan. Det blev helgtävlingar över hela Stockholms län från Vallentuna i norr till Farsta i söder. Så småningom även resor till; skol-SM i Svedala, junior-SM i Gävle och Björkstadsschacket i Umeå. Överallt var Hasse med som coach, mentor och vän. Med orubblig optimism hejade han fram oss i både med- och motgång.

Egentligen var Hasses schackkunskaper bristfälliga och otillräckliga men detta kompenserades med stor personkännedom. Han var en mästare på den psykologiska aspekten av schack och la upp sin strategi baserat på motståndarens styrka och svagheter. En strategi som ofta var obegriplig för utomstående men som skördade många ovaksamma offer. Det var framförallt i blixtspelet som Hasse triumferade. Otaliga är de mirakel han utförde när kläppen på klockan hängde. Det var i partiets sista skälvande sekunder han smattrade iväg pjäserna i en vild tango som slutade med en (för motståndaren) förödande gaffel som följdes av ett rungande, bubblande, kroppsförvridande gapskratt som klöv tystnaden och bröt spänningen. Det är med stor sorg jag inser att detta hjärtliga och befriande skratt nu har tystnat.