fredag 5 oktober 2012

Oslo Chess International

GM Rainer Buhmann mot Jan Lundin i fjärde ronden. Foto: Bjørn Berg Johansen

JAN LUNDIN:
Förvånande nog är jag ende svensk i Oslo Chess International – kanske såg Västerås Open till detta. Jag kan varmt rekommendera denna turnering för svenskar nästa år - spelförhållandena är perfekta, även om matpriserna kanske inte förtjänar samma epitet. Vi bor (till rimligt pris) och spelar på Ullevål stadion i fullkomligt idealiska lokaler.

För mig går det hyfsat (3,5 av 6 mot starkt motstånd), även om förlusten mot italienske IM Axel Rombaldoni i femte ronden kändes onödig, men skvallrar om min ibland bristande vittring på fara.

Igår gick det bättre mot f d norske landslagsmannen IM Petter Haugli. Partiet kan ha visst teoretiskt intresse, även om jag (avsiktligt!) ännu inte kört det genom datorn, som väl lär ha ett och annat att räta ut.

Petter Haugli – Jan Lundin
Damgambit (D 32)
1.d4 d5 2.c4 e6 3.Sc3 c5
Ibland känns Tarraschförsvaret rätt; jag prövade mot en annan norsk IM - Øystein Hole - med framgång Holländskt i första ronden, och befarade norska förberedelser. Haugli spelar som vit starkt mot Nimzo, varför det fick bli Tarrasch.
4.cxd5 exd5 5.Sf3 Sc6 6.dxc5!?
Ett drag som kanske bär ett vederläggningens frö i sig, för om man efter det naturliga ...
6...d4 (6...Sf6!?) 7.Sa4
… tar tillbaka bonden med 7...Lxc5 8.Sxc5 Da5+ uppstår lätt ett slutspel med för det vita löparparet perfekt bondestruktur. Detta vill man inte frivilligt gå in i som svart, varför man istället kan pröva ...


7...b5!?
Keilhack tvår i sitt klassiska verk om Tarrasch så smått sina händer inför detta drag, där han konstaterar att det "på grund av allmänna överväganden är svårt att säga vilken sida inskjutandet av Sf3/Sc6 i Haberditzgambiten gagnar. Det finns alltså utrymme för utveckling."
Men kanske skulle jag ha börjat med att "utveckla" hemma. Inte för att det alltid hjälper: I Rilton Cup senast försökte jag mot GM David Berczes i rond 3 medelst förarbeten i form av Fritz 6 återuppliva svarts spel i svenska varianten i Tarrasch, där Aron Nimzowitsch (i Stockholm!) knappt åttio år tidigare visade Gösta Stoltz var skåpet skulle stå. Min "TN" var kul så länge Berczes följde datoranalysen – och det gav en timmes övertag i tid! - men så hittade han ett kvalitetsoffer som datorn först i efterhand konstaterar är alldeles utmärkt. Sen gick det fort utför.
8.cxb6 axb6 9.e3 Lb4+ 10.Ld2 d3 11.Lxb4 Sxb4 12.Sd4 Sf6


13.a3?
Här tror jag att 13.Db3 ger vit fördel; att fiska i grumligt vatten med 13...d2+ är förstås möjligt, men själve Tarrasch skulle nog i sin himmel ha konstaterat att "en bonde är en bonde, men TVÅ?".
13...Lg4!
Det kändes bra att få in det här draget. Nu har vit ett elände eftersom 14.f3 bemöts med 14...De7! med fördel. Grundpoängen är att pållen på a4 hänger om vit vill försvara e3 med damen, samt att vid t.ex. 15.Kf2 verkar 15...Se4+ starkt. Haugli hade dock en lika dålig dag som jag mot Rombaldoni dagen innan och drog ...
14.Db3?? Sc2+ 15.uppg.


På 14.Sxc2 följer ju 14...d2 matt.

Ibland är det kul med schack.

Partiet genomspelbart.