fredag 10 juli 2015

Intervju med Håkan Jalling

Håkan Jalling - med nybyggaranda. Foto: Lars O A Hedlund

Det var i Rådhushallen i december förra året, åter dags för Malmö Open. Där dök bland andra Sven-Olof Andersson upp tillsammans med ett par klubbkamrater från Östersunds SS. Jag startade Malmö Open för fyrtiotre år sen och det var första gången Sven-Olof ställde upp i den. (Vid Malmö Open-premiären 1971 skrevs det schackhistoria: det var den första weekendturneringen i Skandinavien och inspirationen till den fick jag efter att ha spelat med i Islington Open i London.) Jag frågade naturligtvis vad det var som långt om länge hade fått honom att ställa upp i turneringen. Svaret var att han låg bra till i Svenskt Grand Prix, både i veteranklassen och i sin rankinggrupp. Det var då jag på allvar förstod GP-seriens attraktionskraft. Sven-Olof ställde upp i alla sex turneringarna i första GP-serien. Sammantaget blev första upplagan av Svenskt Grand Prix en succé.

Under Vismaturneringen i Växjö passade jag på att göra en intervju med Håkan Jalling, en drivande kraft i Vismaturneringen och Svenskt Grand Prix med mera. Till att börja med ville jag veta hur GP-serien föddes.
Vi var flera stycken som oberoende av varandra hade gått och funderat på att starta en Grand Prix-serie. Jag tog själv upp detta för flera år sen med Magnus Filipsson, arrangören av Deltalift Open. När jag förstod att han hade tänkt samma sak kunde idén kanske vara så bra att den skulle gå att förverkliga. Senare fick vi veta att André Nilsson i Västerås funderade i samma banor med tanken att utveckla Västerås Open. Det tog bara några månader från att vi väl bestämt oss innan vi hade ett upplägg med regler samt hade engagerat Sveriges Schackförbund och Svenska Schackakademien för att trygga basfinansieringen. Till saken hör att varje delarrangör också skjuter till en avgift till GP-budgeten för att visa att man tror på idén. 
Hur bestämde ni upplägget i den första GP-serien?
Bland det första vi gjorde var att gå ut med information på schack.se för att berätta om våra planer och be intresserade arrangörer att höra av sig om man ville vara med i GP-serien. Det kunde ju finnas flera ute i Schacksverige som hade samma tankar. Vi ville att GP-serien skulle bestå av ”klassiska” weekendtävlingar med ungefär samma koncept som man framgångsrikt använt i Danmark, exempelvis Lang Weekend-tävlingarna. Det är ingenting för arrangörer av turneringar med en rond per dag, typ Rilton Cup. De är redan starka, framgångsrika och lever sitt eget liv.  
Vår ambition var att fånga upp några av de redan etablerade weekendtävlingarna och låta dessa bli basen. De skulle sedan kompletteras med en eller flera nya tävlingar. Ett lämpligt antal skulle kunna vara sex deltävlingar.  
Flera arrangörer hörde av sig och var nyfikna på vårt tänkta upplägg, och ett par skickade in ansökningar om att få vara med som Björkstadsschacket i Umeå och Elite Hotels Open i Växjö. Utmaningen var sedan att bilda en Grand Prix-grupp bestående av en representant för varje deltävling och få dem att anta ett gemensamt upplägg.  
Varje deltävling är sin egen och kan välja lämplig speltid, men samtidigt var vi tvungna att enas om några gemensamma regler. Exempelvis att långpartierna ska vara eloregistrerade, att vi skulle spela åtta ronder per tävling, att man enkelt ska kunna anmäla sig genom SSF:s medlemssystem och att poängberäkningen ska vara anpassad för både topp och bredd. Vi valde att kompromissa lite med Malmö Open eftersom de har sju ronder. En koefficient löser detta så att tävlingarna blir jämförbara. 
Vi var angelägna om att spela med samma säsong som i allsvenskan, det vill säga höst–vår, att ha en bra balans mellan tävlingar på hösten och våren samt inte minst viktigt, att ha en vettig geografisk spridning.  
De vi ville ha med i GP-serien ville själva vara med och det blev till slut sex arrangörer fördelade lika mellan höst och vår. Samtliga arrangörsstäder är universitets- eller högskolestäder med fin utveckling, och i och med Umeås viktiga medverkan förlängde vi Sverige en bit. Att kunna göra GP-avstampet genom premiär med Västerås Open, som successivt utvecklats till en riktigt stark weekendturnering, tyckte vi var perfekt. 
Vilka turneringar finns med i andra GP-säsongen?
Inför andra GP-säsongen tillkommer en helt ny tävling – Cellavision Chess Cup i Lund i början av augusti. Arrangörerna skickade in en intressant ansökan som fann GP-gruppens gillande. Samtliga sex tidigare deltävlingar kvarstår, så GP-serien omfattar nu sju deltävlingar: 
Cellavision Chess Cup, Lund 7-9/8
Västerås Open 25-27/9
Björkstadsschacket, Umeå 30/10-1/11
Malmö Open 18-20/12
Elite Hotels Open, Växjö 19-21/2
Påskturneringen, Norrköping 25-28/3
Deltalift Open, Tylösand 5-7/5 
Vilka utvecklingsmöjligheter finns av GP-konceptet?
Utöver att GP-serien kommer att ha sju deltävlingar, där varje spelare kan räkna in sina fyra bästa turneringsresultat precis som första säsongen, utvecklas konceptet. Det viktigaste är kanske att arrangörernas så kallade ”Lilla-tävlingar” nu också får egen GP-status och att samtliga är tillgängliga för spelare med elotal eller nationell Lask-ranking upp till 1600. Det innebär också att samtliga sju delarrangörer kommer att arrangera en Lilla-tävling, och nya sådana för säsongen blir i samband med Björkstadsschacket i Umeå och Cellavision i Lund.  
Andra nyheter är att även snabbschackspartierna kommer att eloregistreras och att särskiljningen ändras. Fyra tävlingar räknas, men för särskiljning räknas resultaten i ytterligare deltävlingar. GP-kommittén ställer också krav på arrangörerna att varje deltävling ska direktsändas (dock inget krav på antalet bräden), att domare ska vara lägst förbundsdomare och inte spela med och att resultatredovisningen på webben ska ske löpande.  
Vi tror att antalet deltagande spelare totalt kommer att öka, men att den stora ökningen blir att flera spelare bestämmer sig för att spela en tävling till, eller kanske att få fyra resultat och mäta sig med övriga deltagare. Vi hoppas också att alla spelare i norra Sverige verkligen mobiliserar och är med i Umeå och att spelare söderifrån förstår att Umeå faktiskt inte ligger så långt bort. Avståndet Stockholm–Umeå är nästan identiskt med avståndet Stockholm–Malmö, det vill säga lite drygt 60 mil. Och kommunikationerna till Umeå är både bra och billiga om man bokar i god tid. Man kan flyga från Kastrup för några hundralappar.  
Med fyra av totalt sju deltävlingar i södra Sverige tror vi också att flera danska spelare kan bli intresserade. Speciellt som kommunikationerna med Öresundstågen över bron är mycket bra. 
Finns det något intresse i Stockholm och Göteborg för att arrangera GP-turneringar?
Både Stockholm och Göteborg har tidigt visat intresse att vara med i GP-serien, men ingen därifrån har ännu skickat in någon ansökan. Det behövs för att ha något att behandla. Samtidigt har GP-kommittén bestämt att taket för GP-serien på sikt kommer att ligga på åtta deltävlingar. Skulle det bli fler finns det en uppenbar risk att det blir så många tävlingar att intresset från spelarna minskar.  
Det finns alltså endast en plats kvar att söka såvida inte någon av de redan medverkande tävlingarna hoppar av. Och för den kommande säsongen är alltså tävlingarna redan klara. En av utmaningarna nu är att hitta lämpliga datum och tävlingar för den som vill tillkomma. Premiären är bestämd till augusti i Lund och den naturliga finalen är vid Deltalift Open på Hotel Tylösand i maj. Sen har vi ju också seriedatum att ta hänsyn till. 
Kanske kan en modell vara att alternera ena året i Stockholm och det andra i Göteborg? Framtiden får utvisa hur det kan bli och först måste vi ha något konkret att ta ställning till. 
Vilka utvecklingsmöjligheter finns förutom en åttonde GP-turnering?
Det stora på sikt är att intressera någon huvudsponsor och flera delsponsorer för GP-serien. Med årets succé i färskt minne har vi verkligen något som är säljbart för sponsorer. I och med att även Lilla-tävlingarna blir en egen GP-serie lockar vi både unga och gamla, bredd och elit till tävlingarna.  
Vi ska inte heller bortse från möjligheterna att förhandla fram bättre priser för de schackspelare som väljer att delta i GP-serien. De hotell som idag medverkar är mycket nöjda och ger också bra rabatter. Nästa steg är kanske att få till reserabatter. 
På sikt tror jag också att vi med sponsorers hjälp kan höja prispengarna och instifta totalpriser även för utländska spelare. Redan idag är det flera starka utländska spelare som väljer att vara med i enskilda GP-tävlingar, som Georg Meier, Jurij Solodovnitjenko, Normunds Miezis med flera.  
Sen får vi absolut inte glömma massmedierna. Vi måste bli bättre på att skapa medieintresse, att serva med resultat, att ha bra bildbanker på spelare och att arbeta med de lokala medierna på respektive ort. Kanske blir det på sikt en liten stab som arbetar med liknande frågor och som kan stötta delarrangörerna.  
Det finns två huvudingredienser som jag tror är de viktigaste för GP-seriens fina mottagande. Dels intresset att spela schack, dels intresset att träffas. Att tävla och det sociala.  
Det märks allt tydligare mellan ronderna under de olika tävlingarna. Folk träffas. Folk pratar. Folk umgås. Och detsamma gäller på kvällarna efter spelet. De som väljer att bo på hotellet eller nära spelplatsen drar en vinstlott. Det är enkelt och bekvämt. Lätt att förbereda sig på nästa motståndare, lätt att lämna kvar sin mobil på rummet och bekvämt att checka ut sent den sista speldagen.  
Jag tror också att spelare uppskattar tävlingar som arrangeras väl och där arrangörerna har ambitioner och vill att spelarna ska trivas. Men vi ska inte heller glömma bort dem därhemma. Fler partier som direktsänds och löpande resultatrapportering är uppskattad av dem som följer från sin dator. 
Mångfalden är viktig. Vi vill nå såväl eliten som breddspelarna. Vi vill ha såväl unga som gamla och vi vill nå fler kvinnliga spelare. Redan första säsongen såg det vettigt ut. Men det kan definitivt bli bättre!

Ljuset kommer från Småland

När Eksjö Schackklubb fyllde 60 år arrangerades en sluten internationell turnering. Det var 1973. Klubben fick blodad tand och det blev ett årligen återkommande evenemang under elva år. Håkan Åkvist var den drivande kraften och berättar om Eksjöturneringens historia här. Vid den tiden var Ulf Andersson den ende svenske stormästaren, så det väckte stort uppseende när Lars Karlsson ordnade stormästartiteln i Eksjöturneringen 1982. Håkan Åkvist berättar om en bild där Lasse står på Stadshotellets trappa med ett champagneglas i näven. Det var turneringsledaren Arnold Eikrem som hällde upp och jag som stod med kameran.

Det var mycket ont om slutna GM-turneringar i Sverige vid den tiden och det är det ju fortfarande. Sigemanturneringen, där världsstjärnor avlöste varandra, är en avslutad historia. De enda årliga slutna GM-turneringarna på svensk mark numera är Vismaturneringen i juni och Manhems GM-turnering i augusti. Den förra är ännu ett av Håkan Jallings skötebarn.

Vilka utvecklingsmöjligheter finns för Vismaturneringen?
Efter tre år är Visma Chess etablerad som internationell normtävling för både GM- och IM-normer. Det normala vore kanske att etablera en öppen tävling i anslutning till de slutna och bygga upp en schackfestival, men eftersom Växjö SK sedan 54 år arrangerar klassiska Växjöspelen två veckor tidigare är detta uteslutet. Utvecklingen av Visma Chess ligger snarare i att komplettera de tre grupperna med andra intressanta upplägg som en nordisk damturnering, vilket provades i fjor. Eller att Växjö SK ansöker om att exempelvis få arrangera SM i snabbschack för veteraner och varför inte en tävling för unga? 
Det som ligger närmast till hands, eftersom alla fasta delar redan finns såsom lokaler, domare, sensorbräden etc, är att arrangera en tio spelare stor challenger-turnering där vinnaren eller möjligen de två främsta är garanterade plats i nästa års Visma Chess förutsatt att spelaren har elotal lägst 2150 den 1 juni det aktuella året. Man kan också tänka sig en titelgrupp för damtitlar som WIM och/eller WGM. 

Två rankingsystem blir ett

Som ordförande i Sveriges Schackförbunds tävlings- och regelkommitté har Håkan Jalling bland annat ett införande av det internationella elosystemet på nationell nivå på sitt bord. Sedan många år tillbaka finns det som bekant två system som löper parallellt och som sällan stämmer överens.

Vad är fördelarna med övergången till elosystemet på nationell nivå?
Elosystemet har vuxit till att bli ett mer rättvisande system. Starka spelare bryr sig inte om sina lask-tal, och det finns en uppenbar risk att partier inte redovisas i lask-systemet. De internationella elotalen sköts automatiskt via nationella rankingbokförare och Fide. De uppdateras varje månad. För spelare som någon gång spelar utomlands är elotalet en bättre likare.  
Fide har de senaste åren anpassat sina regler för elotal och underlättar för den som ännu inte har något. Tidigare var det nio partier som krävdes i grupper om fyra eller tre. Nu är det fem partier där varje enskilt parti räknas. Dessutom har golvet sänkts till elo 1000.  
Med elosystemet minskar risken för fusk, att någon ”råkar” glömma redovisa förlustpartier. Alla partier redovisas.  
Man kan tänka sig att det efter övergången blir mer administrativt arbete ute på klubbarna att registrera sina klubbtävlingar. Många funderar säkert på vad som händer med dem som idag inte har elotal eller som endast spelar i mindre klubbar som inte registrerar sina tävlingar. Kommer vi i händerna på Fide om de skulle chockhöja avgifterna? Hur mycket extra resurser krävs av SSF:s rankingbokförare och andra? 
Hur underlättar man övergången till elosystemet?
Det handlar framför allt om hur man väljer att göra med barn, när man ska börja rankingbokföra dem. Här kommer vi att göra en översyn av hur vi ska göra generellt. Är ranking alltid det bästa? Kanske är det bättre att dela ut märken på en karta som visar hur spelstyrkan ökar, likt gamla tiders brons-, silver-, och guldspringare?  
De som är rankingbokförare ute i klubbarna kommer att få en annan roll. Den traditionella rankingbokföringen behövs ju inte längre. I stället blir den nya arbetsuppgiften att registrera de klubbtävlingar som ska eloregistreras. 
Anmälningar till klubbtävlingar ska ske genom medlemssystemet på samma sätt som när man idag anmäler sig till en GP-tävling. 
När ska övergången vara genomförd?
Övergången till elo påbörjades för ett par år sedan genom att exempelvis elitserien eloregistrerades. Sedan har det allsvenska seriesystemet successivt övergått till elo, den senaste säsongen gällde det till och med division 3.  
GP-tävlingarna och i flera fall deras Lilla-tävlingar har eloregistrerats och sedan något år alltfler klubbtävlingar och regionala tävlingar.  
Beslut har sedan tidigare fattats om införande och att det skulle ske inom en femårsperiod. Arbetet följer den planen och rimligt är att elo är infört fullt ut i Sverige innan nästa års utgång. 
* * * * *

Efter framträdandet på Tivoli i onsdags drog Lady Gaga vidare till jazzbaren La Fontaine på Kompagnistræde med hela sitt följe, berättar Politiken. Där bad hon att få framföra några låtar på ställets lilla scen, bland annat Edith Piafs La vie en rose. Som framgår av denna video lät det som det lät, men jag hade hemskt gärna varit där. Vi åkte tydligen hem för tidigt – se gårdagens inlägg. Och här är Edith Piafs himmelska version.

Som en följd av detta: jag har lagt in Edith Piaf: Je ne regrette rien i min jukebox i nedre delen av den oumbärliga högerspalten, något vi kan nynna på när det till synes briljanta damoffret visade sig ha en hake men att vi då ändå är stolta över att vi vågade.

Och apropå min dans med dottern Lisa har Gösta Svenn hivat över den här länken. Tack Gösta, jag gläds med den lyckliga mamman.

* * * * *

Sydsvenskans konstkritiker Carolina Söderholm berättar här om den svarta damen vid sidan om brädet.

* * * * *

Ulf Andersson är fortfarande med i kampen om de två veteranprisen i Benasque. Efter åtta ronder ligger Vlastimil Jansa och Avigdor Bychovskij bäst till bland veteranerna på 6 poäng, en halv mer än bland andra Ulf och Heikki Westerinen. I det stora hela är peruanen Jorge Cori ensam i topp på 7 poäng. Poängställningen.

* * * * *

Torsdagen var en dålig dag för svensksextetten i Paracin – förluster över hela linjen. Inför sista ronden ligger Branko Damljanovic i topp på 7 poäng. Poängställningen.

* * * * *

Arrangörerna av Hasselbacken Chess Open har tagit bort ”Det största som hänt svenskt schack sedan 1866” från turneringens webbplats. Ett förnuftigt beslut. Som sagt, det kommer säkert att bli en praktfull schackfest, något att se fram emot, och ett sådant grundlöst påhitt är helt onödigt. Det finns redan uppemot hundra anmälda till Stockholms Schacksällskaps jubileumsturnering med Alexei Shirov i spetsen.

* * * * *

Över 700 starter i SM i Sunne och det närmar sig 400 deltagare i Politiken Cup. Det tar sig. I Dortmund spelade Liviu-Dieter Nisipeanu något som kan betecknas som ett finalparti mot Fabiano Caruana, i Helsingör är Nisipeanu sjätterankad.

* * * * *

ANDRÉ NILSSON:
Här en underhållande ställning från torsdagsronden i norska juniormästerskapet. Det ser ut som om svart har koll på alla schackar, men icke. Dessutom finns det ett attraktivt remiförsvar.

Henning J Kjøita – Johannes Haug 
Vit drar



34.f6 Te6?
Vit vinner även efter 34...Tf7? 35.Tg8+! Kxg8 36.Dg4+ med matthot på c8, men 34...Te5! 35.Dxe5 Df3+ 36.Tg2 Df1+ med remischackar.
35.Tg8+! Kxg8 36.Dg4+ Kf7 37.Dg7+ Ke8 38.f7+ Kd7 39.f8D+ Kc6 40.Dc3+ Kd7 41.Dcc8 matt

Sextonårige Aryan Tari, som leder elitgruppen i Norgemästerskapet efter sju ronder, kommer till Västerås Open ...