fredag 13 januari 2017

Wijk aan Zee – invigningen

Magnus Carlsen med Sergej Karjakin till vänster om sig vid kvällens invigning i Wijk aan Zee. Foto: Chess-news.ru

I kväll var det invigningsceremoni i Wijk aan Zee med lottning av startnummer. Det slumpar sig så att turneringens två högst rankade spelare, Magnus Carlsen och fjolårets stjärnskott Wesley So, möts redan i rond 1.

Rond 1 (lördag klockan 13.30)
Pentala Harikrishna – Levon Aronian 
Adhiban Baskaran – Loek van Wely 
Pavel Eljanov – Richard Rapport 
Sergej Karjakin – Anish Giri 
Wesley So – Magnus Carlsen 
Radoslaw Wojtaszek – Jan Nepomnjasjtjij 
Dmitrij Andrejkin – Wei Yi

I Challengers-gruppen har Nils Grandelius svart mot kompisen Gawain Jones i första ronden. Där gäller samma spelprogram som i Masters. Imorgon klockan 13.30 går ridån upp.

* * * * *

Schackpartier i skönlitteraturen

Michail Botvinniks partier figurerar i flera skönlitterära böcker.

Det fanns gott om exempel att välja bland i skönlitteraturen och i filmer när jag knåpade ihop artikeln ”När fakta möter fiktion” publicerad i Tidskrift för Schack nummer 3/2016. Det fick bli ett urval.

Ett exempel som inte kom med är Jean-Michel Guenassias debutroman ”De obotliga optimisternas klubb” (Norstedts, 2012). Det handlar om schackspelare som samlas i en löst sammanhållen klubb på en bistro i Paris på 1950- och 1960-talet. Klubbens klart bäste spelare, ryssen Leonid, får en idé om hur han ska lura pengar av godtrogna nackflåsare. Leonid ska spela ett uppgjort parti mot berättarjaget, Michel, som går med på falskspelet. Leonids bulvan Victor är beredd att satsa ett stort belopp på att Michel ska vinna partiet och är beredd att ge tio gånger pengarna till den som sätter emot. Det satsas friskt på att Leonid ska vinna.
För att vara säker på att ingen medlem i klubben kände till schackpartiet hade Leonid valt det parti som spelades i finalen av den dystra turneringen i Sverdlovsk och vanns 1943 av Botvinnik. Guds enda och unika representant på jorden som hade gett ett kok stryk till den fruktade Alexander Konstantinopolskij, skicklig på skyttegravskrig och stenhårt försvar. Motståndaren använde alla sina krafter till att anfalla ett ointagligt citadell. När denne hade förlorat många bönder och viktiga pjäser flyttade han sina egna med hjälp av ångvältstaktik. Ingen risk. Ett spel för ryska byråkrater. Hur långtråkigt som helst. Jag tog två veckor på mig för att lära mig partiet utantill. Jag repeterade det massor med gånger. Jag drömde om det på nätterna. Jag fick absolut inte göra något misstag. Jag lärde mig Botvinniks femtiotvå drag med de vita pjäserna och memorerade Konstantinopolskijs femtioen drag som skulle spelas av Leonid. Jag satt vid Médicisfontänen och arbetade på mitt fickschackbräde när Sacha kom. Han hade trott att jag var där och föreslog att jag skulle gå med till Cinemateket. Jag gömde papperet med schackpartiet i fickan. 
Guenassia återger inte partiet i dess helhet men lämnar glimtar av det – som inte stämmer med verkligheten. Här är partiet som utkämpades i Sverdlovsk 1943 komplett:

Botvinnik–Konstantinopolskij
Caro-Kann
1.e4 c6 2.d4 d5 3.exd5 cxd5 4.c4 Sf6 5.Sc3 e6 6.Sf3 Le7 7.Lg5 0-0 8.Tc1 Sc6 9.c5
”I nionde draget gjorde jag en liten rockad [kort rockad?]. Jag hörde ett sus bland åskådarna.”
9...Se4 10.Lxe7 Dxe7 11.Le2 Ld7 12.a3 f5 13.Lb5 Sg5 14.Lxc6 Sxf3+ 15.Dxf3 bxc6 16.Df4 Tae8 17.0-0 e5 18.Dxe5 Dxe5 19.dxe5 Txe5 20.f4 Te7 21.Tfe1 Tfe8 22.Txe7 Txe7 23.Kf2 Kf7 24.Td1 Te8 25.Td2 h6 26.Te2 Tb8 27.Ke3 Tb3 28.Kd4


”Leonid var övertygande som blind och kom i svårigheter vid det tjugoåttonde draget av min springare från e2 till d4. Hans torn övergav kontrollen av kungaraden [e-linjen?] och tillät min vita kung att komma in i centrum.”
28...Kf6 29.Sa2 Tb8 30.b4 g5 31.g3 gxf4 32.gxf4 a6 33.Sc3 Tg8 34.a4 Tg4 35.Tf2 Le6 36.b5 axb5 37.axb5 cxb5 38.Sxb5 Tg1 39.Sc3 Kf7 40.Tb2


”I fortsättningen gick ingenting som planerat. I det fyrtioförsta draget skulle jag ta hans svarta torn och tvinga fram ett tornbyte för att få bort hans sista löpare. Svettdroppar sipprade från hans tinningar. (...) Det var inte mitt fel att det gick som det gick. Jag gjorde så som vi hade kommit överens om. Det var Leonid som ändrade sig. Istället för att flytta sitt torn från g1 till f1, vilket Konstantinopolskij hade gjort, flyttade han damen till c6. Jag visste inte hur jag skulle fortsätta.”
40...Tf1 41.Se2 Te1 42.Ke5 d4 43.Kxd4 Kg6 44.Sc3 Kh5 45.Te2 Txe2 46.Sxe2 Kg4 47.Ke5 Lc8 48.Sd4 h5 49.Sxf5 Ld7 50.Sg7 La4 51.f5 Kg5


52.Se6+ uppg.
Dagen innan träffades Leonid och jag mittemot Bon Marché. Jag klev in i hans taxi. Generalrepetition. Han ville vara säker på att jag kom ihåg allt. Vi spelade partiet i bilen på rekordtid. Som vid ett blitzenanfall. (...) Vid det femtioandra draget satte jag springaren på e6. Matt! Botvinnik hade vänt ett förlorat parti och gjort [ingen fullträff av översättaren] en snygg seger.
Ännu ett exempel på romanförfattares frihet att strunta i fakta.